Externa konflikter är något som det finns gott om i min bok. Jag skulle vilja påstå att hela bokens handling bygger på den konflikt som ständigt följer Jenny. Konflikten mellan henne och i stort sett alla runt omkring henne. De hatar henne och hon tar in hatet och sväljer det levande. Hon kan inte förstå vad det är som hon har gjort så fel, men efter år av intalande till sig själv att hon är så ful och äcklig som de säger, börjar hon tro på det själv. Allt Jenny önskat sedan hon började skolan har varit att hon ska få passa in. Få smälta in, och inte längre behöva trakasseras. 

 

Vi kan se att det är på grund av den här konflikten som allt det hemska man har fått läsa om har skett. Hon har från första dag blivit vald på så sätt att hon inte ska få vara lycklig. ''Du är med. Du är inte med.'' Hon ska leva som en skugga under de andra, följa alla deras steg, men aldrig vara i vägen. Hon ska finnas där dock. Hon får inte försvinna. De ska kunna ta fram henne när det är som mörkast och leka med henne. Hon måste leva i väntan på att tillfredsställa dem. 

 

Denna konflikt skapar självklart snabbt en bild över hur Jonas Gardell vill att man ska se på karaktärerna i boken. Han målar ut Jenny som en person som är så svag,  och nedtrampad, men ändå fortsätts sparkas på där hon ligger på marken. Hjälplös, hopplös. De andra, som aldrig givit henne en ärlig chans, blir tidigt bokens mörka personer och man utvecklar en ilska mot dem redan från första benämningen. 

 

Jag tycker hela handlingen är mödosam att följa då den i stort sett utgörs av Jennys uppväxt som inte var  i närheten av idealisk. Man får följa henne utifrån ett tredje perspektiv, en berättarröst som går igenom hennes vardag, hennes misstag och oförlåtliga synder. Som att hon luktade, vara ful, ha gamla föräldrar och äga ett motbjudande skratt. Det har ärligt talat varit jobbigt att följa hennes liv och på något sätt blir man arg över att hon inte gör mer än vad hon gör. Samtidigt tror jag inte att jag själv skulle orka bryta en sån här konflikt helt själv. En konflikt där det är alla mot mig. Jag känner egentligen att Jenny i den här situationen inte ska behöva agera ensam. Man kan inte ha undgått hur Jenny behandlades i skolan, utanför skolan, och i livet överhuvudtaget och hon borde blivit erbjuden mer hjälp av alla som hon varit i kontakt med. Hennes lärare måste ha sett, och hennes pappa borde förstått.