En av de platser jag kommer ihåg från boken är stranden som de vistas på under avslutningskvällen. Stranden omgiven av skogen där det hemska hände. Eller jag kanske inte ska kalla det strand. För Jenny var det något helt annat. Det började med att vara som en mötesplats där de populära kunde tvinga med sig de andra för att håna, och umgås så tydligt i deras grupperingar. Som lejonflockar med dess byten längst vattnet. För Jenny var det här ett helvete. En plats för ungdomarnas syndande och förtryck. 

 

Jag får upp en plats som jag besökte mycket som liten när jag läser om stranden. Det är en badplats utanför Ljungsbro och i stort sett allting som beskrivs i boken finns där. Det sunkiga omklädsrummen som har stått där i vått och torrt i flera decenier. De har besökts av skygga personer som önskar byta om i avsklidhet, och även andra som gått in dit med något helt annat i tanken än att byta om och är något helt annat än skygga... Jag kan se båsen framför mig. De utnötta plankorna som det går att urskilja urgröpta bokstäver i hjärtan inristade av nykära par på sena sommrkvällar, där de suttit i det mörka dunklet och försökt romantisera hela situationen. Jag kan känna lukten av svett blandat med den stingande, friska doften från den snåriga tallskogen. Jag ser hur det ditlagda sanden börjar längst ner mot vattnet, men missköts och är ul av toviga grästuvor. Jag kan tänka mig hur grässluttningen är torr och fläckig efter standardplatserna för barnfamiljernas filtar. Jag kan se hur de om dagen sitter där i sina perfekta svennefamiljer och försöker dölja de instängda problemen och tänka på det yttre när de hälsar på grannarnas-kusiners-kompisar som sitter och huttrar och äter fördigköpta plättar med sprutsylt. Stranden, som den ska kallas, är använd med slående lika baktankar i alla målgrupper. På dagen är den där för Säbyholms barnfamiljers uppséende sökande och uppträda bättre än alla andra. På natten är den desamma fast för ungdomarna. Hela tiden en jakt på bekräftelse. Hela tiden en jakt på att vilja framstå som bäst.

 

Synen jag får av Gardells fåordade beskrivning är alltså detaljerad och exakt. Jag tror dock det är mestadels på grund av att jag redan hade en så målad bild av en liknande strand som jag direkt drog kopplingar till. Jag tycker att författaren använder sig alldeles lagom av miljöbeskrivningar då jag tycker det lätt blir uttråkande att läsa redan färdigmålade beskrivningar. Gardell ger oss precis tillräckligt mycket information för att vi ska för att vi ska få upp vilken typ av miljö det är och lämnar oss sedan hängande för att på egen hand koppla och dra liknelser till egna upplevelser och miljöer. Detta tycker jag gör att boken blir mycket mer verklighetstrogen och levande på ett sätt för en själv då man kan känna igen sig och förstå miljöerna och känslorna bättre. T.ex. skriver han på ett ställe ''Han står sedan där länge vid panoramafönstret med alla lampor släckta. Tittar ut i natten''.

Vart står han någonstans? Vilket rum? Ut i natten? Vad ser han? Hur ser omgivningen där utanför ut? Är huset ensamt eller är det ett villaområde? Allt det här är ju någonting som vi egentligen inte stannar upp och funderar över. Det går automatiskt. Vi kopplar det omedvetet till redan erfarna platser och hur vi själva tycker det känns realistiskt. 

 

På grund av att Jenny alltid levt ett så miserabelt, dystert liv och det är hennes värld vi får leva i genom boken så avbildas så klart miljöerna hon vistas i på ett mörkt, negativt sätt. Vi får en snabb beskrivning av hennes hem som mörkt, instängt och lågmäld. Det är tyst då den tystnad som skapades när hennes mamma låg på dödsbädden där hemma har aldrig försvunnit. De viskar alltid, rädda för att störa den som inte ens längre finns ibland dem.  

 

Jag känner mig på något sätt illa till mods genom hela boken och det tror jag beror på hur Gardell får miljön och hela staden att framstå. Eller hela samhället egentligen. Hur vi fortfarande lever som om vi alla tror oss vara bättre än de andra, och hur några då kommer i kläm och kan varken leva sitt liv fullt ut eller så som de vill göra det. Jag mår illa vid vissa tillfällen på grund av hur han beskriver vissa saker så detaljerat. Det är så oundvikligt träffande och det går inte att undgå hans budskap.